Ingbas

Här kommer mitt sista bidrag till ScrappTorgets CC. Här skulle man lifta något av Teamets alla fina alster som finns i bloggen. Det fanns mycket av välja på men till slut bestämde jag mig för att lifta Yolis Råååsa kort men jag gjorde ett julkort (kan bara inte låta bli). Inte alls lika fint som orginalet men det var en roligt upplägg att göra men det skulle nog vara lite mer färg på mitt. 

November 2008

Det har precis varit höstlov och några dagar ledigt. Tisdag morgon och jag har återbesök på gyn efter en skrapning jag gjorde före lovet. Rent rutinbesök trodde jag men det visade sig bli något annat, en resa jag varit glad om jag sluppit. ”Du har cancer” var de första ord läkaren yttrade efter att hon hade hälsat. Jag började gråta och kände att läkaren helst ville vara någon annanstans. ”Men du är ung och kan överleva”. Då förstod jag att det var allvarlig. Jag ville inte fråga, kommer jag dö, har jag långt kvar för jag ville inte höra svaren. Sen berättad hon att remiss var skriven till UAS och att jag skulle röntgas nästa dag. Efter det fick jag storgråtande gå hem. Nere på parkeringen ringde jag först jobbet och berättade rakt ut att jag inte kommer mer på ett tag för jag har cancer sen samma samtal till Mats som gick hem från jobbet. Gruvade mig för att berätta för barnen men gick bättre än jag trodde.” Min mamma klarar allt därför kommer hon att klara det här också så jag är inte så orolig” var min dotters ord. Det gav mig också tro på att det skulle fixa sig och när proverna visade att det inte var den värsta sorten som man hade trott från början ökade hoppet. I Uppsala träffade jag världens bästa läkare som också opererade mig en vecka före jul. Dan före jul kom jag hem och hela familjen hade hjälpts åt med julpynt, julmat och julklappar. Sen startad kampen för att komma tillbaka igen, en kamp som jag än så länge har vunnit.