Nenne visade i höstas ett så fint minialbum som hon gjort om en resa till Danmark. Jag kände direkt att ett sånt skulle jag vilja göra. Sen har det mognat och skavt lite i hjärnan och i och med att jag blev sjuk nu på sportlovet och inte kunde ta tag i den stora rensningen hemma (damm, förkylning och astma är ingen bra kombination) så blev det äntligen av. Jag älskar också october afternoons papper, stickers, bokstäver mm så jag använde dem också med lite inslag av något annat. Här kan du se Nennes album och inspireras du med och så här blev mitt och naturligtvis handlar det om de första månaderna med Ziggy:













I fickan som blir när man sätter ihop de två albumdelarna har jag lagt en tag med en text som min dotter har skrivit på sin och Ziggys blogg om hur Ziggy blev vår. Så här lyder texten:

Den där Ziggy

Det började med en dröm om en valp för femton år sedan. Helst en långhårig collie, likt Lassie eller någon annan ståtlig hund men femton år senare kom inte den där valpen som den såg ut i drömmen utan en liten, svartbrun sak med stora öron. En hund som inte valdes på grund av utseende utan mer efter behov.Från början skulle det inte bli någon hund på grund av allergi men fodervärd kanske skulle gå. Annonser kollades och jag hittade en intressant från en uppfödare i Björna som är över 60 mil härifrån. Ett mail skickades och plötsligt fick jag svar av en otroligt trevlig kvinna vid namn Ulla-Britt Norgren, ägare av  Vitterklippens kennel.Hon hade en hel del valpar kvar och jag fick mer fakta om rasen jag aldrig hört talas om, nämligen Australisk terrier och förstod att det här verkligen var min ras. Från att på tre veckor aldrig vilja ha en hund i huset ändrade mamma sig äntligen och fredagen den 28 maj tog jag och pappa bilen till Månkarbo vid Tierp för att hämta hem Vitterklippens Tabasco som han då hette. Vi hade funderat på många namn och Tusse och Kasper låg närmast hjärtat men i bilen dit spelades en låt av Billy Idol och jag kom genast att tänka på David Bowie och utbrast att: Ziggy ska han heta (efter Ziggy Stardust). Och så blev det. Vi möttes av en pytteliten, otroligt söt valp som hade åkt 60 mil för att landa i min famn. Han fick genast på sig ett grönt halsband för att vänja sig och sprang glatt omkring. Vi tog bilen hem igen med min alldeles egna valp i famnen. Han sov mestadels på vägen hem och vaknade när vi svängde upp mot radhuset där vi bor. Även resten av familjen föll pladask för denna lilla charmvalp och han somnade sött i min säng den kvällen utan att ens visa på att han saknade sina syskon och sin mamma.